För 2 år sedan gick jag i cirklar i en timma i mitt vardagsrum för att jag bjudit hem en i stort sätt vilt främmande människa som jag tjuvtittat på på gymmet några gånger och pratat lite med på msn..  I alla fall så kom den där skrämmande silvriga bilen som du snackade om och du knackade på, jag minns ingen situation då jag kännt mig mindre, mina ögon i nivå med strax över hans navel, okej lite överdrivet.. men inte mycket ;P Tror i alla fall att vi fortsatte med att gå i stel tystnad i cirklar genom huset tills vi kom fram till att vi skulle kolla på film..  Och hoppsan hejsan imorgon var vi tillsammans utan att jag ens hade hunnit få killens telefonnummer.. Fråga mig inte hur jag tänkte, vad jag tänkte eller om jag tänkte. För det har jag inte riktigt rätt ut själv än. Men sak samma, här sitter man 2 år senare förlovad, snart sambo och mamma till hans barn. Så tokig kan inte min tanke varit ändå :) Lycka i massor, trots att min handling kan tyckas va lite dumdristigt hastig kanske. Måste helt enkelt varit min kvinnliga intuition som sa att det där var rätt. Hur lyckades jag annars med att hitta den mest underbara, finaste och perfektaste killen direkt. Jag kan inte bli lyckligare och stoltare. Lycklig och stolt för att få vara hans, och inte nog med det så får jag får jag bära och föda fram hans barn. Kan det bli bättre? Nej :)

Jag minns fortfarande den där första kyssen han gav mig precis som om den var igår. Underbaraste känslan som finns och det kommer nått slags lyckorus varenda gång jag tänker på det. :) Jag älskar att bara lägga huvudet på hans bröst och ligga där helt tyst i en hel evighet och bara lyssna med hans armar runt mig. Helt plötsligt blir livet problemfritt för en stund och det känns som om inget ont i hela världen kan hända mig. Eller känslan när han ligger med huvudet på min mage, pratar med magen eller bara klappar på magen. Blir helt varm och kan omöjligt sluta le hur mycket jag än försöker. Känslan är obeskrivlig, lika så hur otroligt mycket Jag älskar Dig, Min Semla! :)<3