TvåBlirTre

Inlägg publicerade under kategorin Frågestund

Av Jacquline - 2 juni 2010 14:50

Ni är förlovad... Men vet ni verkligen att ni vill leva med varnadra? I så fall, när ska ni gifta er?

Jag hade ju aldrig valt att skaffa barn med någon som jag inte vill leva hela mitt liv med, så ja självklart vill jag dela mitt liv med Mick. Men hmm giftemål…inget vi har några planer för inom den närmsta tiden. kommer väl dit också, men de dröjer nog ;)

 

Vad tycker du om bloggen http://klackarnaitaket.blogg.se som var på Blogawards i höstas?

Har aldrig läst.

 

vad brukar ni göra om dagarna? och hur känns det nu efteråt?

Ja du, det frågar jag mig själv också ganska ofta :P Vad gör jag? Dagarna bara springer iväg och ändå gör jag ingenting. Mick jobbar ju för de mesta så jag är hemma själv med Lowe. Men det händer inte så speciellt mycket, går en promenad, går på stan, träffar nån kompis eller hälsar på Lowes mormor är väl heller inte allt för ovanligt J Eller så är vi helt enkelt bara hemma. Lowe vägrar oftast att ligga ensam så blir att man sitter eller bär runt på honom mest hela tiden, så blir inte så mycket tid över till nått ”vettigt”. Massa kassa gamla tv-serier o grejer ;)


Det känns fantastiskt, 9 månader av väntan är över, kan som sagt vara kämpigt vissa dagar när Lowe inte är allt för nöjd med livet men så är det och det är utan tvekan värt det, han är ju absolut det underbaraste som finns J<3 Han har bara varit hos oss en månad men ändå känns det som jag haft honom hela livet.

 

Vad är det roligaste & det jobbigaste med att vara mamma ?

Jag skulle hellre vilja säga mysigt än roligt, han är bara 1 månad och man går mest runt och vaggar honom, sjunger visor och ammar. Det är det mysigaste som finns, men det är kanske inte så roligt. Det är fantastiskt att se hur han utvecklas, man kan se skillnad från dag till dag hur han helt plötslig upptäcker att han har armar och ben och sen att man kan använda dem! Helt otroligt att man har skapat denna söta lilla varelse, går inte att sluta faschineras!


Jobbigast är att se honom helt otröstbar och hur maktlös man känner sig, det tar på krafterna. Sen är det såklart lite jobbigt att inte kunna planera som tidigare, att inte kunna laga mat eller duscha när man vill.

 

Hur märkte du att du var gravid? Och visste du direkt att du skulle behålla honom?

Jag mådde jättedåligt i ett par dagar och mensen var sen. Jag var helt 100 på att jag inte var gravid eftersom jag tog p-spruta men en kompis till mig tjatade om att jag måste ta ett graviditetstest, vilket jag gjorde mest bara för att överbevisa det för henne… Men där smög sig trots allt fram ett plus.. och ett till… och ett till. Sen gav jag med mig och erkände att hon hade rätt ^^


Jag visste inte direkt att jag skulle behålla honom, även om jag verkligen ville. Funderade fram och tillbaka en miljon gånger på vad det fanns för möjligheter ifall jag skulle behålla honom (Idag inser jag att de möjligheterna jag såg då var allt annat än realistiska ;) men vi fann ju en väg ändå).

Har du märkt skillnad från dina kompisar, har de dragit sig undan eller har de stannat kvar?

Än så länge finns dem kvar där och är precis som vanligt, dem personer som jag umgåtts mycket med. De där ”ytliga bekantskaperna” är ju borta men det bryr jag mig inte speciellt mycket om.

 

Har du kontakt med några andra unga mammor? :)

Ja, jag går på ung mamma grupp varannan vecka, sen har jag en kompis sedan innan som har en son på 9 månader.

 

Varför får vi aldrig se bilder på far och son, är det slut?

Hmm blev lite fundersam när jag såg denna frågan så jag fick kolla igenom lite, hade faktiskt bara lagt ut en bild på dem tillsammans förutom den jag lade ut för nåre dagar sen. Men där emot står det något om honom i var och vart annat inlägg, att han köpt hund, att han och Lowe ligger och sover i soffan, att jag är ensam för att han jobbar. Så bilder har det vart dåligt med (har ingen förklaring till det) men det står ju om honom :) så nej det är inte slut.

 

Var det svårt att berätta för era föräldrar?
Och isåfall vems föräldrat var svårast att berätta för och varför?

Jag tyckte det var jättejobbigt att berätta för mina föräldrar, jag fick en känsla av att Mick inte tyckte alls det var lika jobbigt att berätta för sina, men det vet jag inte. Varför kan jag inte svara på, det är väl hur man är som person. Jag vill alltid vara alla till lags och att folk ska vara nöjda med mig. Och med rädsla för att inte göra alla nöjda och glada så.

 

Hur går det ekonomiskt?

Det funkar, vi har det inte gott ställt men det går ihop. Men nu är sista månaden det kommer vara så här knapert i alla fall. Mick tar studenten och får fast jobb sen har jag min föräldrarpenning som iof inte är mycket att hänga i granen (180 kr om dagen).

 

Har du någon gång under graviditeten tvekat på om det verkligen är värt att förlora sin "ungdom"?

Ja, i början var det mycket tankar om allting så det gjorde jag faktiskt, fanns perioder under de allra första veckorna som jag var riktigt tveksam på om jag verkligen valt rätt beslut och nästan ångrade mig. Men de tankarna försvann snabbt efter ultraljud och när jag började kunna känna rörelserna. Och nu tvekar jag inte en sekund på att det är värt det. Visst jag är medveten om att jag hade kunnat uppleva detta senare i livet och även kunnat uppleva min ”ungdom”. Men jag är fortfarande ungdom och jag upplever den, dock på ett annat sätt och jag kunde inte blivit lyckligare.

 

Är det jobbigt att vara en tonårsmamma ?

Det ända jag kan tycka vara jobbigt ibland är saker som vilken mamma som helst, oavsett ålder kan tycka är jobbigt, så nej det skulle jag nog inte vilja påstå faktiskt. Än, kanske man borde tillägga? Har bara varit mamma i lite mer än 1 månad, så jag har väl mycket till att vara med om.

Av Jacquline - 31 maj 2010 09:42

Jag delar upp frågestunden i två delar för det är typ fyra A4 långt haha :) Blir lite repetition för er som har läst min blogg länge, men ni får helt enkelt låta bli att läsa svaren på de frågorna!


Vad kan man köpa den fracken till bebisen och vad kostar den ?

Den kostar 320 kronor och finns på Babyshop, här.


 hur känns det att vara mamma ledig & inte vara i skolan ? ska du börja plugga sen igen?

Jag hinner inte riktigt känna efter hur det känns, dagarna är fullspäckade och bara flyger iväg. Men det är mysigt att gå hemma med lilla Lowe, sen saknar jag skolan lite ibland i alla fall.

Jag ska fortsätta skolan. 1an blev jag i princip klar med, det är en halv engelskakurs och en halv idrottskurs som jag inte hann klart med och dem ska jag slutföra till hösten. Sen börjar jag 2an ett å senare än jag egentligen skulle göra.. så ser planen ut i alla fall.

 

Hur är reaktionen från omvärlden? Eftersom du är så ung :)

Precis som jag sa under graviditeten tycker jag det är fortfarande. Jag tycker inte att jag får några speciella reaktioner. Men jag vet inte, jag skrev ett inlägg innan Lowe föddes om just det här med unga mammor och hur vida vi ser negativa reaktioner. Har ni inte läst det så finns det här .

I alla fall är det många som påpekar att de tycker jag är stark som tar ett sånt beslut så ung. Alltså skulle jag vilja påstå att reaktionerna är rätt positiva :)

 

Eftersom du är så ung, hur reagerade omvärlden på att du va gravid?

Samma som föregående svar där :)

 

Va det planerat eller bara något som råkade att hända?

Det var inte planerat. Jag tog p-spruta. Men han är fortfarande det bästa som hänt mig och ångrar absolut inte att vi tog de beslutet att behålla honom. Vi hade pratat om att vi vill ha barn snart vilket gjorde att det absolut kändes helfel att ta bort ett liv när man inom närmsta åren planerar att skapa ett nytt.

 

Kan ni se vem han är lik redan nu?

Njae det är svårt. Näsan har han tveklöst fått från mig men annars vet jag inte. Micks mamma tycker han är lik Mick, men sen så har jag en halvbror som fick en son 4 dagar innan oss och på de kort jag har sett så är dem kopior av varandra!!

 

Hur känns det att magen är borta? :)

Gudomligt skönt att på nått sätt ha sin kropp för sig själv igen, även om det är mysigt med mage. Saknar sparkarna lite ibland bara ;)

 

Om en 15 åring hade kommit till dig o sagt att hon ville bli gravid. Skulle du uppmuntra henne eller avråda till det isåfall?

Jag skulle aldrig uppmuntra en så ung till att skaffa barn. Jag tycker inte man ska planera barn utan eget boende, utbildning och fast inkomst. Där emot om hon hade varit gravid och tvekade mellan abort och att behålla så hade jag varken avrådit eller uppmuntrat, helt och hållet hennes beslut och det ska ingen lägga sig i. Man får ihop det om man har viljan men det är inte lätt.

 

Hur känns det för pappan?

Jag tycker inte om att svara för någon annan men jag kan väl skriva det han sa senast igår kväll, ”jag ångrar aldrig att jag skaffade barn, det är det mest underbara som finns. De är kämpigt ibland men det är absolut värt det!” :)<3

 

Vill du ha fler barn, och när?

Jag vill ha fler barn men jag vill slutföra min gymnasieutbildning först och där efter jobba i minst 1 år så jag kan få en vettig mammapeng. Så inte vet ja, om 4-5 år kanske. Det är svårt att säga, jag fick barn för 1 månad sedan, jag har inte riktigt kommit in i dem tankebanorna än :) Vill i alla fall ha 1 eller KANSKE 2 till.

 

när vill du skaffa barn igen?

Ja samma som föregående svar då :)


Vad säger familjerna?

Dem tycker det kul och hjälper mer än gärna till om det behövs.. och om det inte behövs för den delen oxå ;D Känns otroligt bra att det blev så! Det är väldigt betydelsefullt.

Av Jacquline - 27 maj 2010 12:56

Tänkte köra en frågestund igen. Var ju typ i mitten av graviditeten förra gången :) Så bara fråga på nu!! :)


Får ju hoppas att det kommer några frågor nu bara hehe.. men kom massa förra gången och jag har ju galet många fler läsare nu så jag chansar på att ni har det ;)

     

Av Jacquline - 17 december 2009 18:53

Här kommer svaren på era frågor från frågestunden, kul kul :) Och tack för alla fina kommentarer! Det stärker och värmer massor :)


Hur reagerade du när du fick beskedet om att du var gravid?
Hehe fick nån jättekonstig första reaktion, troligen för att jag inte var alls beredd på att jag skulle vara gravid och fick en jättechock när stickan visade ett plus. Väldigt blandade känslor som jag inte riktigt kan beskriva. Men allra första reaktionen var jätteglad blandat med förvirring. sen när det smält lite kom det fram en stor rädsla istället och blev jätteledsen. Tänkte att pappan aldrig skulle vilja behålla det och att jag skulle bli tvungen att ta bort det. Hundra miljoner frågor i huvudet bara. Det här svaret kan bli sidor långt men känns som jag fick med de mest relevanta där iallafall :)


Vad läser du?
Jag läser Samhäll/Beteendevetenskap.


var graviditeten planerad?
Graviditeten var inte planerad, jag tog p-sputa under tiden jag blev gravid. Men lillprinsen är precis lika önskad ändå :)


vad är det bästa med att vara gravid?
Oj, svår fråga. Men jag skulle nog säga att bara ligga och känna när bebisen sparka och känna att det är Min. En liten människa som jag skapat och ska leva med och uppfostra hela livet. Det är någon magisk känsla med de :)


Hur känns det att bli mamma och hur har din omgivning reagerat?
Det känns för tillfället hur bra som helst att bli mamma. I början fick jag några såna perioder som jag tvivlade lite på om jag verkligen gjort rätt val och lite rädslor för hur jag skulle klara det, men nu känns det som sagt helt rätt och jag VET att vi kommer klara det hur bra som helst :) Lycklig och förväntansfull!

Omgivningen tycker jag överlag har tagit det väldigt bra, tycker egentligen inte att jag fått några negativa reaktioner. Min mamma blev till att börja med väldigt chockad, ledsen men under tiden har hon smält det och hon tar det idag väldigt bra och verkar mest glad enligt mig och jag känner att hon stöttar mig i beslutet. Min pappa och min killes föräldrar har tagit det bra från början. Sen ett litet inflik från pappan här som säger ;)

"Jag reagerade först lite negativt, men sen när jag funderat på de ett tag så känndes de självklart faktikst :D eller underbart!"


Vilka var de första graviditetssymtomen för dig? :)
Jag har haft väldigt sparsamt med symtom tycker jag, var någon vecka där som jag mådde lite illa, samma sak med trötthet. Var extremt trött i en vecka men sen var det över. Humöret har svängt lite också fast det gör det fortfarande ;) extremt lättirriterad och känslig för allting. Lider med med min kille gör jag :P


Var det ett självklart val för er att behålla bebisen?
Njae från första början var det inte det, kändes väl ganska självklart för mig men eftersom pappan var mer tveksam så övervägde vi lite, men som han sa i ett svar här ovanför så kändes de självklart för honom också efter ett tag. Så vi kom ganska snabbt överens om att vi skulle behålla barnet.


Hur gammal är killen din och hur ställer han sig till att bli pappa? :)
Han fyller 19 i januari. Och här har han fått svara själv på frågan igen ;)
"Jag känner positivt fullt ut att bli pappa, de är liksom inte vem som helst man kan tänka sig att dela hela sitt liv med, som tur är så har jag hittat den tjejen, vet att jag alltid kommer vilja dela varje sekund med henne så varför inte bli pappa i ung ålder. Tycker de är bättre att vara ung förälder och känner mig redo för det."

Var bebisen planerad eller bara hände det?
Svarade på någon liknande fråga här ovanför. Så säger igen att det inte var planerat, tog p-spruta så hade inga planer på att jag skulle bli gravid även om jag hemskt gärna ville :P


Hur länge har du och pappan till barnet varit tillsammans?
Vi har varit tillsamman i snart 2 år.


Ska du fortsätta plugga under graviditen elr hur gör du med skolan och vad går du för linje?
Som föregående svar går jag Samhäll/Beteendevetenskap, jag ska fortsätta på den linjen och jag går 1:an ut men sen tar jag ledigt i 1 år och börjar 2:an ett år senare än mina klasskamrater. Jag tycker de känns bäst eftersom ett barns första år är väldigt viktig. Känner att jag kan ta igen ett år i skolan men jag kan aldrig ta igen mitt barns första år så jag vill lägga min tid och energi på honom.


Hur ser dina framtidsplaner ut? alltså med jobb o sånt?
Jag är inte helt säker på vad jag vill jobba med faktiskt, polis lockar men jag vet inte :P Jag vill jobba med människor på något sätt iallafall, så mycket vet jag. Är intresserad av psykologi så något runt det ämnet hade varit intressant.


hur träffades du och din kille?
Ja du :P Första gången jag vi så varandra var på gymmet som min pappa hade, jag tränade där och jobbade lite då och då och min kille tränade där. Jag tog reda på hans msn (eftersom han var så fruktansvärt snygg, hehe ;D) och det var där vi började prata sen efter ett par månader bestämde vi att vi skulle träffas hemma hon mig, sen gick de fort :P


känner du att han tveklöst är den rätta för dig?
Ja absolut, hade jag inte kännt det så hade jag aldrig valt att skaffa barn med honom. Jag tycker det är väldigt viktigt att barnet har sin pappa med i bilden, iallafall känner jag att jag vill dela hela mitt liv med den person som är pappa till mina barn. Sen finns det ensamståendemammor som klarar det finfint ändå, de beundras jag över, ni är starka :)


tycker du att det är jobbigt med alla människor som kritiserar "unga mammor", påverkar det ditt självförtroende?
Jag personligen har inte känt av de här "unga mammor hatet" alls mycket, de flesta, i princip alla jag möter är väldigt positiva mot mig. Tror att det har en del att göra med mitt sätt, jag tar det helt på allvar och det märks. Beter mig kanske mer moget än många andra i min ålder. Jag tror att många människor som klagar på unga mammor inte har pratat med dem, de generaliserar hur en typisk 15-16-17 är och tar för givet att alla är så. Jag tar inte åt mig och det påverkar inte mitt självförtroende, jag VET att jag kan ge mitt barn den kärlek han behöver och att jag kan ta hand om honom på ett lika bra sätt som en äldre även om jag är medveten om att jag behöver kämpa mer för det i och med att ekonomin inte är lika bra som hos en heltids arbetande.


kommer du fortsätta o plugga ? LOVAR DU ATT TA MED DIN BEBIS TILL SKOLAN!
Hahaha Jag lovar att jag ska komma och hälsa på ;D Och hurvida jag ska fortsätta plugga har jag svarat på innan. Jag ska fortsätta men jag tar ledigt ett år.

 

Presentation


Skriver om mitt liv som 17 årig mamma till Lowe. En liten prins född 29 April 2010.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010
>>>

Senaste inläggen

Dagens länkar

Dagens Länkar

bubbelroom

Kategorier

Arkiv

RSS

Sidor

Sök i bloggen

Bloglovin

Bli mamma

Lnk Juice


Skapa flashcards