Hellu :D Idag har vart en slöö dag, sjuk..och sur.. fast sen kom älskling hem med tio röda rosor och ett gulligt litet kort så då blev jag glad igen! :D<3 Nu är han iväg och köper kinamat, gotti gotti! Själv sitter men här och ammar, typ det ända jag har gjort idag. Den senaste veckan har det varit så skönt för han har ätit mycket mer sällan, så man har lixom kunnat uppleva den där "sätt dig i lugn och ro med ditt barn och njut av stunden ni har tillsammans" som står överallt. Så mysigt så! <3 Har inte riktigt förstått mig på det där innan.. lugn och ro? När man äter 2-3 gånger i timman, då måste man ju göra saker samtidigt, annars blir ingenting av. Idag har det dock varit lite så igen, fast jag har tagit det med ro och säckat ihop i min soffa haha!

Aja nu hade inte jag mer att komma med, lite nya bilder på matvraket kanske.. var ju säker 3 dagar sen sist!!!! ;O

Ni är förlovad... Men vet ni verkligen att ni vill leva med varnadra? I så fall, när ska ni gifta er?

Jag hade ju aldrig valt att skaffa barn med någon som jag inte vill leva hela mitt liv med, så ja självklart vill jag dela mitt liv med Mick. Men hmm giftemål…inget vi har några planer för inom den närmsta tiden. kommer väl dit också, men de dröjer nog ;)

Vad tycker du om bloggen http://klackarnaitaket.blogg.se som var på Blogawards i höstas?

Har aldrig läst.

vad brukar ni göra om dagarna? och hur känns det nu efteråt?

Ja du, det frågar jag mig själv också ganska ofta :P Vad gör jag? Dagarna bara springer iväg och ändå gör jag ingenting. Mick jobbar ju för de mesta så jag är hemma själv med Lowe. Men det händer inte så speciellt mycket, går en promenad, går på stan, träffar nån kompis eller hälsar på Lowes mormor är väl heller inte allt för ovanligt J Eller så är vi helt enkelt bara hemma. Lowe vägrar oftast att ligga ensam så blir att man sitter eller bär runt på honom mest hela tiden, så blir inte så mycket tid över till nått ”vettigt”. Massa kassa gamla tv-serier o grejer ;)

Det känns fantastiskt, 9 månader av väntan är över, kan som sagt vara kämpigt vissa dagar när Lowe inte är allt för nöjd med livet men så är det och det är utan tvekan värt det, han är ju absolut det underbaraste som finns J<3 Han har bara varit hos oss en månad men ändå känns det som jag haft honom hela livet.

Vad är det roligaste & det jobbigaste med att vara mamma ?

Jag skulle hellre vilja säga mysigt än roligt, han är bara 1 månad och man går mest runt och vaggar honom, sjunger visor och ammar. Det är det mysigaste som finns, men det är kanske inte så roligt. Det är fantastiskt att se hur han utvecklas, man kan se skillnad från dag till dag hur han helt plötslig upptäcker att han har armar och ben och sen att man kan använda dem! Helt otroligt att man har skapat denna söta lilla varelse, går inte att sluta faschineras!

Jobbigast är att se honom helt otröstbar och hur maktlös man känner sig, det tar på krafterna. Sen är det såklart lite jobbigt att inte kunna planera som tidigare, att inte kunna laga mat eller duscha när man vill.

Hur märkte du att du var gravid? Och visste du direkt att du skulle behålla honom?

Jag mådde jättedåligt i ett par dagar och mensen var sen. Jag var helt 100 på att jag inte var gravid eftersom jag tog p-spruta men en kompis till mig tjatade om att jag måste ta ett graviditetstest, vilket jag gjorde mest bara för att överbevisa det för henne… Men där smög sig trots allt fram ett plus.. och ett till… och ett till. Sen gav jag med mig och erkände att hon hade rätt ^^

Jag visste inte direkt att jag skulle behålla honom, även om jag verkligen ville. Funderade fram och tillbaka en miljon gånger på vad det fanns för möjligheter ifall jag skulle behålla honom (Idag inser jag att de möjligheterna jag såg då var allt annat än realistiska ;) men vi fann ju en väg ändå).

Har du märkt skillnad från dina kompisar, har de dragit sig undan eller har de stannat kvar?

Än så länge finns dem kvar där och är precis som vanligt, dem personer som jag umgåtts mycket med. De där ”ytliga bekantskaperna” är ju borta men det bryr jag mig inte speciellt mycket om.

Har du kontakt med några andra unga mammor? :)

Ja, jag går på ung mamma grupp varannan vecka, sen har jag en kompis sedan innan som har en son på 9 månader.

Varför får vi aldrig se bilder på far och son, är det slut?

Hmm blev lite fundersam när jag såg denna frågan så jag fick kolla igenom lite, hade faktiskt bara lagt ut en bild på dem tillsammans förutom den jag lade ut för nåre dagar sen. Men där emot står det något om honom i var och vart annat inlägg, att han köpt hund, att han och Lowe ligger och sover i soffan, att jag är ensam för att han jobbar. Så bilder har det vart dåligt med (har ingen förklaring till det) men det står ju om honom :) så nej det är inte slut.

Var det svårt att berätta för era föräldrar?
Och isåfall vems föräldrat var svårast att berätta för och varför?

Jag tyckte det var jättejobbigt att berätta för mina föräldrar, jag fick en känsla av att Mick inte tyckte alls det var lika jobbigt att berätta för sina, men det vet jag inte. Varför kan jag inte svara på, det är väl hur man är som person. Jag vill alltid vara alla till lags och att folk ska vara nöjda med mig. Och med rädsla för att inte göra alla nöjda och glada så.

Hur går det ekonomiskt?

Det funkar, vi har det inte gott ställt men det går ihop. Men nu är sista månaden det kommer vara så här knapert i alla fall. Mick tar studenten och får fast jobb sen har jag min föräldrarpenning som iof inte är mycket att hänga i granen (180 kr om dagen).

Har du någon gång under graviditeten tvekat på om det verkligen är värt att förlora sin "ungdom"?

Ja, i början var det mycket tankar om allting så det gjorde jag faktiskt, fanns perioder under de allra första veckorna som jag var riktigt tveksam på om jag verkligen valt rätt beslut och nästan ångrade mig. Men de tankarna försvann snabbt efter ultraljud och när jag började kunna känna rörelserna. Och nu tvekar jag inte en sekund på att det är värt det. Visst jag är medveten om att jag hade kunnat uppleva detta senare i livet och även kunnat uppleva min ”ungdom”. Men jag är fortfarande ungdom och jag upplever den, dock på ett annat sätt och jag kunde inte blivit lyckligare.

Är det jobbigt att vara en tonårsmamma ?

Det ända jag kan tycka vara jobbigt ibland är saker som vilken mamma som helst, oavsett ålder kan tycka är jobbigt, så nej det skulle jag nog inte vilja påstå faktiskt. Än, kanske man borde tillägga? Har bara varit mamma i lite mer än 1 månad, så jag har väl mycket till att vara med om.