Uttråkad och har så rysligt ont i ryggen, kollade i spegeln och upptäckte något skumt, har typ 3 stora märken på ryggen, konstiga blåmärken med prickar i, påminner om sugmärken, gigantiska sådana! 1 dm långt märke vid ryggraden, ett till precis under stor som en femma och ett stort runt på skuldran. Gör äckligt ont när man ligger ner eller lutar sig mot dem, det knepiga är att det inte är någon ytlig smärta. Knäppt, kan inte minnas att jag slått i något heller och till synes ser det ut som om jag har fått rejäla smällar! Jaja, jag ruttnar in ifrån, det är väl inte krångligare än så :)

Klockan är 11, det känns som om det skulle vara kväll snart. Vi klev upp klockan 7, jag trodde den var 10 men det var den inte. Skulle i alla fall fått kliva upp eftersom min lilla prins hade jätteont i magen, han verkar dock fortfarande ha ont i magen, väldigt kinkig. Gnäller och sprattlar, somnar, vaknar och gallskriker. Stackarn.

Nu ska jag ta och äta nått, Puss på er!

Vad jag önskar att jag hade kunnat spola tillbaka tiden och uppleva det där fantastiska ögonblicket en gång till. Trots all smärta så var det ju så enormt häftigt, jag minns att under värkarna vid öppningsskedet så tänkte jag "aldrig mer! Nästa gång ska jag ha planerat snitt". Jag har ångrat mig, det gjorde jag redan under krystvärkarna, dem var på tok mycket lättare att handskas med. Då kunde jag göra nått åt det, jag fick jobba, jag behövde inte bara stå där som ett fån och lida utan att kunna göra nått. Dock är ju krystvärkarna bara okej när man får krysta. Jag minns så väl hur jag nyss vart på toa och spytt och kommer ut i hallen och känner hur jag verkligen måste krysta, jag tänkte "Jag fåår inte krysta. Vi kommer aldrig hinna in", där uppkom en smått panikaktig känsla och jag försöker ropa till Mick att jag måste krysta och att vi inte hinner vänta. Vad vi inte viste då var att vi skulle ha våran lilla prins hos oss om cirka 15-20 minuter!

Jag minns hur Mick frågar på parkeringen vid förlossningen frågar om jag kan springa upp själv så skulle han hitta en parkering som han fick stå på. "Neej!". Tack och lov för det, då hade han missat det. Jag stapplade genom sjukhuset påväg till förlossning, fick stanna när där kom en värk (krystvärk), fick inte krysta, ville bara vråla, vilket jag kanske gjorde? För jag kom ihåg att Mick tyckte att jag inte skulle skrika i Cafeterian.. Hmm känslig man kan vara då ;)

Jag kommer in i korridoren på förlossningen, en gravid kvinna sitter på en stol och tittar på mig. Jag kände panik efter att det skulle komma någon personal. Det kom en yngre kvinna, hon tittade bara på mig och ledde in mig till ett rum direkt. Jag sätter mig på sängkanten och får direkt en krystvärk. Jag minns hur lättad jag var "Nu är jag i trygghet, nu kan jag göra vad som behövs", precis då kommer en barnmorska in, kom ihåg hur dem fick klä av mig mitt i värken, i alla fall så säger hon "Vänta lite, jag ska bara känna lite", VÄNTA!!!?? Va i helvete, har jag inte väntat tillräckligt???. Hon fortsätter snabbt med att säga "det är fullt öppet, krysta!". Jag ligger snett och vint med benen i olika höjder, men här fanns inte tid till att lägga sig till rätta. Nånstans där i mellen bad jag om lustgas, och den var min bästa vän. Så därför är allt väldigt luddigt här efter. Det ända jag minns väldigt tydligt är hur jag ser toppen på huvudet, massor med hår hade han lade jag märke till. Jag var i alla fall tvungen att blunda för jag klarade inte av att se det, det gjorde på tok mycket ondare då!

9 minuter senare har jag honom på mitt bröst. Han var blå, han hade haft navelsträngen 2 varv runt halsen. Men har var så fin, så otroligt fin. Det var den absolut lyckligaste stunden i mitt liv, den är helt obeskrivlig. Jag minns att jag visste vad jag skulle säga, vad säger man till en sån liten? Jag var stum men jag fick fram både ett och annat hej och jag älskar dig.

Jag vill spola tillbaka, jag vill uppleva det igen! Men det går ju inte, det förblir ett otroligt lyckligt minne :)

Jag har skrivit en förlossningsberättelse tidigare men den var så saklig och hastigt skriven. Här får ni lite mer känsla ;)