Hejsan! Sitter här, kom nyss hem från Mick och ska snart dra iväg och jobba. jag har absolut ingen lust alls med det idag. Skulle hellre vart kvar hos älsklingen och firat födelsedag :) Men men, som sagt jobb är nödvändigt. Fast jag kan ju nästan säga att jag ser fram emot att skolan börjar igen, varit sånt flängande fram och tillbaka senaste veckan. vill komma tillbaka till vardagsrytmen igen. Lär väl bli några tuffa månader framöver nu kan jag tänka mig eftersom jag ska "trycka ihop" denna sista terminen på 3 månader. Men det löser jag, 3 månader tufft jobb sen kommer jag vara ledig i nästan 1,5 år. Dessutom har det här lovet mest känts som om man läser en bok med fruktansvärt långt och värdelöst kapitel haha :P jag vill att tiden ska gå frammåt, bjuda på nått nytt.. vill ha min lilla bebis nu! För övrigt så har sammandragningarna minskat nu iallafall, känns skönt. Pratade med en barnmorska, fick mest rådet att jag skulle ta det lugnt och stressa ner om jag var stressad. Kan mycket väl tänka mig att det beror på stress.  Mycket jobb, mycke måsten (lägenhet och allt annat fix som börjar dra ihop sig), antadligen lite omedvetet stressad över skolan också.

Men nu måste jag gå och fixa mig inför jobbet, kan inte gå dit och se ut som ett troll som nytt vaknat upp ur en årslång sömn.

Puss & Hej