20 dagar kvar, 260 avklarade, just precis när man börjat hoppas så träder de fram minsann, de underbara och omtalade krigsärren, jajemen det är fantastiskt... Nej, det är inte okej! Suck... djuuuup suck.. Dessutom på de stället jag allra minst ville ha dem, på brösten. Suck! Okej, än så länge var dem så små så inte ens Mick kunde se att det var bristingar, men JAG ser och om en vecka kommer man se dem från en kilometers avstånd!! Suck.... Jaja det är ju absolut värt de men var de tvugna att sparka undan benen på mig mitt framför mållinjen? taskigt ;)

Nehe nu ska jag ta mig en promenad in till stan i det fina vårvädret. Det positiva med den här vidriga vintern som varit är att kraven är hälften så höga. Man blir nästan glad när det regnar, för det snöar iallafall inte, och här om dagen blev jag stucken av en geting (!), "åååh har getingarna kommit fram, va underbart!". Har man någonsin varit glad över att getingarna har vaknat? Nej inte jag iallafall.. Well well, idag är det sol och blå himmel och säkert massa getingar :) Kan inte bli mycket bättre! Puss & Hej!