Bebisen:

Nu väger bebisen nästan ett halvt kilo, cirka 430 gram, är drygt 27 centimeter lång från hjässa till häl och har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu. Innan detta sker, ser huden lite skrynklig ut, men bebisen lägger på sig lite varje dag nu. Läppar och ögon är formade, men iris (regnbågshinnan) saknar fortfarande pigment. Bukspottkörteln utvecklas stadigt.

Skellettet syns på röntgen och redan nu finns tandanlag i käkarna och det dröjer inte så länge innan bebisen är född och så småningom får sina första tänder.

• Observera, att forskning har visat att barn utvecklas i sin egen takt – även i livmodern. Sidorna om fostrets utveckling har gjorts som en allmän guide till hur din bebis växer.

Du:

Hormonerna kan göra att ditt tandkött svullnar upp och det kan blöda. Bäckenlederna mjukas upp under graviditeten. Det sker för att utvidga bäckenet så att barnet kan komma ut vid förlossningen. När bäckenet mjukas upp blir det mer rörligt och ostadigt. Det gör att många kvinnor känner värk i korsryggen, bäckenet, i skinkorna eller värk från blygdbenet ut mot ljumskarna.

Många känner att sexlusten ökar. När blodflödet ökar är det en del kvinnor som för första gången får orgasm eller multipla orgasmer. Många oroar sig för att barnet kan skadas av sex men det är väl skyddat där det flyter omkring i livmodern. Såvida din läkare inte har avrådit dig från sex så är det hälsosamt med sex under graviditeten. Ni kommer ofta varandra närmare och det stärker ert förhållande.

Du kan känna att din livmoder övar sig inför förlossningen genom oregelbundna sammandragningar som kallas Braxton Hicks kontraktioner. I Sverige brukar vi kalla dem förvärkar, falska värkar eller avstannade värkar. De känns längst upp i livmodern. De är inte farliga vare sig för fostret eller för dig. Om sammandragningarna skulle bli smärtsamma och du har fler än fyra per timme bö   r du kontakta sjukvården eftersom det då kan röra sig om en för tidig förlossning.

Du är allt jag behöver, jag hoppas du vet hur mycket du betyder för mig och hur otroligt lycklig och stolt jag är över att vara din. Jag kan inte se mitt liv framför mig utan dig vid min sida och jag hoppas aldrig jag behöver uppleva det heller, vill dela allt med dig! Älskar att bara ligga på ditt bröst och höra din puls när du sover, det känns så tryggt, som om ingenting kan hända.

Du är värlens bästa pojkvän och du kommer bli världens bästa pappa också :)<3

Snön kommer hinna smälta bort tills imorgon, jag blir lessen :( Så mysigt igår när det knarrade under fötterna när man gick och nu är det plusgrader och äcklig blötsnö som kommer från himlen. Usch, det gillar vi inte! Jaja jag ska inte klaga, jag har övelevt alla andra jular utan snö så det ska nog gå kanon den här oxå ;P Massa mys igår iallafall, rulla 1,5 kilo köttbullar sen gick vi ned på stan och åt vingar på harrys och sen bio för att slippa baka, haha så det blir bak hela dan idag istället. Såg iallafall New Moon igår, jag tyckte inte ettan var så speciell men den här var underbar, fruktansvärt bra faktiskt! Fast jag skippar nog ändå att gå med i den där fanatiska Twilight-sekten :P

Well well, julafton imorgon, ska bara vara hemma. Det är så fruktansvärt skönt att slippa åka iväg till nån släkting med 100 pers som man ska vara social mot på beställning. Har alltid varit hemma på julafton och det är jag glad för, mysigt och bekvämt med bara mamma och pappa sen är alla andra som vill komma också välkomna så när man va liten var det väl typ mormor och morfar, kanske farmor oxå. Så julen ska va, enligt mig, lugn och skön. Sen blir jag frustrerad på folk som super på julafton, hör inte alls hemma. Inte en droppe alkohol ska serveras på julafton. Tycker julen framförallt är barnens högtid och att dricka tillsammans med barnen är ett gigantiskt stort NEJ. Den åsikten kommer jag aldrig rubba på, spelar ingen roll vad det är för festlighet är det massa barn med i bilden ska inte alkohol finnas på världskartan. Ska man dricka får man fixa barnvakt till barnen. Punkt slut. No discussion! Jo då, vill ni diskutera det så får ni det, men är det nått som gör mig upprörd så är det föräldrar som dricker i sina barn sällskap, ett glas vin till maten kan jag sträcka mig till men inte mer :P

Puss nu blir det frukost för lilla magen :D

Hellu, vart hos älsklingen hela helgen så kasst med uppdatering, but now I'm back :D Nyss varit en sväng på stan och köpt "kläder" till nyår/jul. Inte för att jag har en susning om vad jag ska göra på nyår men oavsätt vad det blir så kan jag inte gå omkring med jeans och t-shirt iallafall. Klänningen hade jag hemma sen innan men den är så himla tråkig så jag tänkte att de räckte med nått snyggt midjebälte eller nått, så de blev ett sånt i paljet och en grå, kort, kortärmad "kofta" eller vad man nu kallar de. Kom billigt undan där :D Ikväll blir det julbak hemma iallafall, knäck med polkasmak och lakrissmak, låter lite halvskumt enligt mig men men de blir säkert gott. Man ska inte va så fast i sina principer hela tiden, det är jag dock vääldigt bra på att vara. Men även de bästa har sina svagheter ;) Tre dagar kvar till julafton nu och fortfarande snö på backen! Ser lovande ut, inte ens när jag var i Umeå för 2-3 år sen fick jag en vit jul, besvikelse i högsta grad! Snö är mysigt, även om det är lite för kallt för min smak, andas man med näsan så ramlar den av, brrrr.. Känns ibland som om jag är född på fel sida av jorden eftersom jag älskar sol och värme, men ändå tycker jag snö är så mysigt. Hade jag fått önskat så hade de varit 30 grader varmt och snö. Men jag har som sagt lite orimliga krav ibland, ganska ofta tyvärr. Men som tur är så ställer jag oftast bara de där orimliga kraven på mig själv, så ingen annan blir ju drabbad iallafall.

Well well nu ska jag ta på mig mysbyxorna och dricka en kopp te :D Puss

Här kommer svaren på era frågor från frågestunden, kul kul :) Och tack för alla fina kommentarer! Det stärker och värmer massor :)

Hur reagerade du när du fick beskedet om att du var gravid?
Hehe fick nån jättekonstig första reaktion, troligen för att jag inte var alls beredd på att jag skulle vara gravid och fick en jättechock när stickan visade ett plus. Väldigt blandade känslor som jag inte riktigt kan beskriva. Men allra första reaktionen var jätteglad blandat med förvirring. sen när det smält lite kom det fram en stor rädsla istället och blev jätteledsen. Tänkte att pappan aldrig skulle vilja behålla det och att jag skulle bli tvungen att ta bort det. Hundra miljoner frågor i huvudet bara. Det här svaret kan bli sidor långt men känns som jag fick med de mest relevanta där iallafall :)

Vad läser du?
Jag läser Samhäll/Beteendevetenskap.

var graviditeten planerad?
Graviditeten var inte planerad, jag tog p-sputa under tiden jag blev gravid. Men lillprinsen är precis lika önskad ändå :)

vad är det bästa med att vara gravid?
Oj, svår fråga. Men jag skulle nog säga att bara ligga och känna när bebisen sparka och känna att det är Min. En liten människa som jag skapat och ska leva med och uppfostra hela livet. Det är någon magisk känsla med de :)

Hur känns det att bli mamma och hur har din omgivning reagerat?
Det känns för tillfället hur bra som helst att bli mamma. I början fick jag några såna perioder som jag tvivlade lite på om jag verkligen gjort rätt val och lite rädslor för hur jag skulle klara det, men nu känns det som sagt helt rätt och jag VET att vi kommer klara det hur bra som helst :) Lycklig och förväntansfull!

Omgivningen tycker jag överlag har tagit det väldigt bra, tycker egentligen inte att jag fått några negativa reaktioner. Min mamma blev till att börja med väldigt chockad, ledsen men under tiden har hon smält det och hon tar det idag väldigt bra och verkar mest glad enligt mig och jag känner att hon stöttar mig i beslutet. Min pappa och min killes föräldrar har tagit det bra från början. Sen ett litet inflik från pappan här som säger ;)

"Jag reagerade först lite negativt, men sen när jag funderat på de ett tag så känndes de självklart faktikst :D eller underbart!"

Vilka var de första graviditetssymtomen för dig? :)
Jag har haft väldigt sparsamt med symtom tycker jag, var någon vecka där som jag mådde lite illa, samma sak med trötthet. Var extremt trött i en vecka men sen var det över. Humöret har svängt lite också fast det gör det fortfarande ;) extremt lättirriterad och känslig för allting. Lider med med min kille gör jag :P

Var det ett självklart val för er att behålla bebisen?
Njae från första början var det inte det, kändes väl ganska självklart för mig men eftersom pappan var mer tveksam så övervägde vi lite, men som han sa i ett svar här ovanför så kändes de självklart för honom också efter ett tag. Så vi kom ganska snabbt överens om att vi skulle behålla barnet.

Hur gammal är killen din och hur ställer han sig till att bli pappa? :)
Han fyller 19 i januari. Och här har han fått svara själv på frågan igen ;)
"Jag känner positivt fullt ut att bli pappa, de är liksom inte vem som helst man kan tänka sig att dela hela sitt liv med, som tur är så har jag hittat den tjejen, vet att jag alltid kommer vilja dela varje sekund med henne så varför inte bli pappa i ung ålder. Tycker de är bättre att vara ung förälder och känner mig redo för det."

Var bebisen planerad eller bara hände det?
Svarade på någon liknande fråga här ovanför. Så säger igen att det inte var planerat, tog p-spruta så hade inga planer på att jag skulle bli gravid även om jag hemskt gärna ville :P

Hur länge har du och pappan till barnet varit tillsammans?
Vi har varit tillsamman i snart 2 år.

Ska du fortsätta plugga under graviditen elr hur gör du med skolan och vad går du för linje?
Som föregående svar går jag Samhäll/Beteendevetenskap, jag ska fortsätta på den linjen och jag går 1:an ut men sen tar jag ledigt i 1 år och börjar 2:an ett år senare än mina klasskamrater. Jag tycker de känns bäst eftersom ett barns första år är väldigt viktig. Känner att jag kan ta igen ett år i skolan men jag kan aldrig ta igen mitt barns första år så jag vill lägga min tid och energi på honom.

Hur ser dina framtidsplaner ut? alltså med jobb o sånt?
Jag är inte helt säker på vad jag vill jobba med faktiskt, polis lockar men jag vet inte :P Jag vill jobba med människor på något sätt iallafall, så mycket vet jag. Är intresserad av psykologi så något runt det ämnet hade varit intressant.

hur träffades du och din kille?
Ja du :P Första gången jag vi så varandra var på gymmet som min pappa hade, jag tränade där och jobbade lite då och då och min kille tränade där. Jag tog reda på hans msn (eftersom han var så fruktansvärt snygg, hehe ;D) och det var där vi började prata sen efter ett par månader bestämde vi att vi skulle träffas hemma hon mig, sen gick de fort :P

känner du att han tveklöst är den rätta för dig?
Ja absolut, hade jag inte kännt det så hade jag aldrig valt att skaffa barn med honom. Jag tycker det är väldigt viktigt att barnet har sin pappa med i bilden, iallafall känner jag att jag vill dela hela mitt liv med den person som är pappa till mina barn. Sen finns det ensamståendemammor som klarar det finfint ändå, de beundras jag över, ni är starka :)

tycker du att det är jobbigt med alla människor som kritiserar "unga mammor", påverkar det ditt självförtroende?
Jag personligen har inte känt av de här "unga mammor hatet" alls mycket, de flesta, i princip alla jag möter är väldigt positiva mot mig. Tror att det har en del att göra med mitt sätt, jag tar det helt på allvar och det märks. Beter mig kanske mer moget än många andra i min ålder. Jag tror att många människor som klagar på unga mammor inte har pratat med dem, de generaliserar hur en typisk 15-16-17 är och tar för givet att alla är så. Jag tar inte åt mig och det påverkar inte mitt självförtroende, jag VET att jag kan ge mitt barn den kärlek han behöver och att jag kan ta hand om honom på ett lika bra sätt som en äldre även om jag är medveten om att jag behöver kämpa mer för det i och med att ekonomin inte är lika bra som hos en heltids arbetande.

kommer du fortsätta o plugga ? LOVAR DU ATT TA MED DIN BEBIS TILL SKOLAN!
Hahaha Jag lovar att jag ska komma och hälsa på ;D Och hurvida jag ska fortsätta plugga har jag svarat på innan. Jag ska fortsätta men jag tar ledigt ett år.

Bebisen
Din bebis blodcirkulation är nu komplett och helt fungerande. Navelsträngen fortsätter att växa och bli tjockare alltmedan blodet strömmar med avsevärd kraft igenom för att förse bebisen med syre och näring. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Storleken kommer att fördubblas under andra halvan av gravid iteten. Bebisen är nu c:a 18 cm lång från huvud till stjärt och väger ungefär 300 gram.

Nu mognar de olika organen. Matsmältningssystemet fungerar redan på ett grundläggande sätt och bebisen kan svälja fostervatten och ta upp vatten och socker och sedan göra sig av med restprodukterna. Denna mekanism är en förberedelse på livet utanför livmodern.

Bebisen reagerar nu på ljud och röster utifrån och kan lätt skilja på mamma och pappas röst. Bebisen känner nu även av smekningar på mammans mage.

Du
I princip alla kan nu se att du är gravid! Din livmoder borde nu kännas ungefär 2 cm ovanför din navel. Du har antagligen ökat 4-7 kg i vikt och allteftersom bebisen börjar bilda sina fettreserver kommer också din vikt att öka. Under de kommande 10 veckorna kommer du att gå upp ungefär hälften av den totala viktökningen under hela graviditeten.

Du kanske också märker av en ökad aptit eftersom du behöver 500 kcal mer per dag för att försörja din ökade ämnesomsättning. Det är bra att undvika mat som innehåller mycket fett, socker och kalorier, och istället äta frukt, grönsaker, spannmål och anndra naturliga baslivsmedel.

En del upplever ovanliga starka begär efter mat, och även efter sådant som inte är mat; såsom cigarettaska, kol och öl. Bli inte förvånad om dina ben svullnar upp under dagen. Detta kan avhjälpas genom att sätta fötterna i högläge någon eller några gånger under dagen. Blir svullnaden kraftig så bör du genast kontakta barnmorskan eller läkare för kontroll; särskilt om du har andra symptom så som huvudvärk och flimmer för ögonen.

Jag är absolut inte emot abort, jag har själv gjort abort en gång. Jag var absolut inte redo och är man inte redo tror inte jag att man kan ta hand om sitt barn lika bra, vilket barn är värda, dem SKA ha de bästa föräldrarna och den största kärlek som går att få och om man inte känner att man kan ge de så ska man få göra abort. Fast gränsen att man får göra abort t.o.m vecka 18 är enligt mig lite extrem, förrut tänkte jag inte så men nu när man varit i vecka 18 och är lite mer insatt i hur utvecklat barnet är i olika veckor så förundras jag över hur det kan vara tillåtet. Upp till vecka 12, upp till vecka 15 vid särskilda skäl skulle kännas rimligare, faktiskt. Jag får lite kluvna åsikter om abort, min första tanke är att man inte ska sätta barn till världen som man inte kan ge det som de behöver, nästa tanke blir, har man skapat ett barn så får man väl ta sitt ansvar. Det ansvaret skulle kunna vara att man tar bort barnet som man känner att man inte är redo för visserligen. Ne efter vecka 12 tycker jag att man ska ha särskilda skäl till att få ta bort det egentligen. Att ta bort ett barn i vecka 18 känns ruskigt fel asså. Det känns lite som att exempelvis narkomaner som får barn, ska vi döda dem barnen bara för att föräldrarna inte kan ta hand om dem. Ne, de finns massa fina familjer som är villiga att ta han om de barnen, samma gäller väl de oönskade barnen oxå kan jag tycka. Nu tänker antadligen många "men det är ju långt ifrån samma sak.." De tänker jag oxå men egentligen är de i princip samma sak, man kan ge ett litet barn en tablett och barnet lider garanterat inte mer än de som aborteras i magen om vi ska extrema.

Frågan om man ska göra abort när man får reda på att ens barn har vissa avikelser är oxå krånglig. På mitt första UL hittade dem systor i hjärnan hos honom vilket kunde tyda på kromosomfel så jag blev vidareskickad till en specialistläkare som tittade och förklarade lite närmare. Jag valde att göra ett fostervattensprov. Som tur var visade det att mitt barn är fullt frisk, systorna i hjärnan är det många foster som har och dem växer oftast bort innan vecka 24. Men när läkaren berättade vad systorna innebar fick jag panik, de var 3 olika kromosomskador, 2 av dem skulle innebära att barnet inte kunde överleva över 2 års ålder. Den tredje var Down Symdrom. Det som skrämde mig mest i den stunden var att de skulle vara Down Symdrom! Andledning till det är att de andra 2 alternativen var självklara, jag föder INTE ett barn som bara överlever i 2 år och under dem åren kommer han bara lida. Men barn med Down Symdrom kan växa upp vara hur lyckliga som hälst med dagens sjukvård så att göra abort i det fallet känns fruktansvärt egoistiskt faktiskt. Först tänker man, jag kommer inte kunna ta hand om ett barn med Down Symrom på det sättet som han behöver. Men sen tänker man vidare och funderar på varför jag egentligen vill ta bort det. Är det för att jag vill ha ett perfekt barn som alla andra eller är det för att jag inte tror att jag kan ta hand om det? Det är svårt att vara helt ärlig mot sig själv i den situationen. Men pojken är frisk så jag slapp tänka på de.

Folk blir alltid upprörda när man pratar om abort, de är inte min mening att göra så nån känner sig stött, bara en liten fundering och jag säger inte att jag tycker folk som gjort sena aborter gjort fel. Men jag skulle efter det här aldrig klara av att göra en abort efter vecka 10 tror jag. Sen vad andra gör är helt upp till dem.

Snöskyfflare har noll respekt för att de finns folk som är lediga asså. Tar bort snö från cykelbanan, herregud ska folk upp och cykla halv 8 på morgonen så får dem väl gå med cykeln? Och igår, telefonförsäljare, där finns en baktanke! Folk är inte riktigt klara i huvudet innan 8 så då ringer dem då så kan de lura dubbelt så många människor.

Ne, lite ironi, fast de där med telefonförsäljare vet jag inte. Dem är för jäkla jobbiga -.- Jaja, that's life :D Kom hem runt 22 från Liseberg igår, riktigt mysigt där på julen, konstsnö på allting där inne så lite julstämning ändå fast det regna hela vägen från halmstad. Idag snöar det såklart, svårt att skyffla cykelbanan om där inte är någon snö visserligen.. Well well, idag vet jag inte vad som händer, ska hem till Mick sen iallafall. Det tar ungefär en dag att komma dit så jag behöver väl inte fundera på vad som ska göras. Nej okej, 1 timma, lite mindre. Men det är så segt. Tänk att man suttit där i nästan 2 år för att träffa honom var, varannan dag, DET är kärlek! Fast de föregående 1,5 åren har jag dessutom suttit på en moped hela den vägen, i alla väder vill jag lova. Storm, skyfall och snöstorm. Tyvärr tror jag faktiskt inte ens att jag överdriver där ;P Fast nu har jag blivit gammal och klok så jag håller mig till den trygga lokaltrafiken ;D

Frågorna på frågestunden tar jag och svarar på i morgon förresten.

Nu ska jag ta en liten dusch och äta frukost :) Puss!