Jaahapp med ett finger i munnen på världens finaste lille prins så kanske, KANSKE han tillåter mig att skriva lite här :)

Förlossningen har jag ju lovat att ta så det är väl en bra början, sveriges antadligen snabbaste och enklaste förlossning. Så klaga tänker jag absolut inte göra!

Vaknade runt 3-halv 4 på natten av en värk, hade då 3 minuter mellan värkarna! Innan dess hade jag inte märkt nånting alls. Mick ringde iallafall till förlossningen och de sa att vi skulle komma upp, så vi packade och åkte iväg. Tror klockan var 4 när vi kom dit, hade trots allt bara öppnat mig 1,5-2 cm men valde att stanna kvar ändå eftersom de gjorde så ont. Klockan halv 9 kom det ny personal och det blev ny kontroll, hade fortfarande då 3 minuter mellan värkarna men det hade absolut inte hänt nånting alls på livmodertappen. Stog fortfarande kvar på det där 2 cm. Hoppet rann ur mig då kan man säga! Barnmorskan tjatade iallafall som tusan om att vi skulle åka hem för att vi skulle få det tråkigt på förlossningen eftersom det bara var "början".

Vi åkte hem igen, jag ringde mamma och bad henne komma. Mick började laga lite mat. Jag spydde som en fontän vid varenda värk och hade kanske varit hemma i 20 minuter innan vattnet gick. Mamma fick åka och köpa matersättningsdrickor till mig för att jag skulle orka men innan hon hann tillbaka började jag få krystningskänslor så insåg att jag nog inte alls kunde vänta. Fick väl 2 till sånna värkar under färden upp till förlossningen.

Uppe på förlossningen 10.43, hinner inte sätta mig på sängkanten innan jag får en rejäl krystvärk till, flyger typ in personal på rummet. Och helt riktigt, öppen 10 cm, bebisen färdigroterad och påväg ut. Lill prinsens puls gick ner jättemycket så rummet fylldes med typ 7-8 stycken som stod och skrek att jag skulle krysta. Var lite i min egna lilla värld med hjälp av lustgasen så tänkte inte så mycket på det. 9 minuter senare, klockan 10.52 kommer lille Lowe ut, navelsträngen 2 varv runt halsen men annars mår han prima :) Inga värre skador på mig heller, en minimal spricka som krävde 3 stygn. En fin liten gosse på 3015 gram och 50 cm lång där ut. Helt obeskrivlig känska att få upp honom på bröstet där, kan omöjligt finnas en lyckligare stund i livet <3

Som sagt, jag klagar inte alls. Var liite halvirriterad på barnmorskan som skickade hem oss men hon hade så fruktasvärt dåligt samvete och kom och förklarade sig efteråt att hon aldrig någonsin vart med om nått sånt här och bad så hemskt mycket om ursäkt säkert 100 gånger.